Ikväll har jag målat delar ur Tranströmers dikt Gläntan. Det är inte svårt att skapa sig bilder till hans dikter. Första grunden till målningen är lagd. Jag kommer sedan att arbeta vidare med de kubistiska formerna och skapa tydligare kontraster mellan de olika färgfälten. Akryl på linneduk. Forts. följer..
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb. De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade....
...På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren.
Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan, som en schackspringare...
Å spännande! Vackert redan nu! Häftigt ljus som kastas på träden. Först såg jag det som människor i förgrunden som hittar gläntan... Tips är att spara skisserna som de är och fortsätta på en ny duk. Kramis!
SvaraRadera