tisdag 30 oktober 2012

Lovikka


Tänk vad stor skillnad några stygn kan göra. Jag har alltid tyckt att stickade lovikkaprodukter är fina. De har en svensk historia vilket gör att det känns som något man vill visa upp och föra vidare. Ursprungsfärgerna i lovikkabroderi är röd, gul och blå. Själv är jag inte så mycket för klatchiga färger, att det kan vara fint att se på är en sak men att själv bära dem känns helt fel för min del. Jag inspirerades av Heart of Lovikka som ger lovikkaprodukter ny design och nya färgsättningar. Jag hade lite grått alpackagarn över och satte igång att dekorera dessa vantar som jag stickade för några år sedan. De har legat undanstoppade länge eftersom de känts lite tråkiga men nu kommer de nog bli en favorit i vinter - varma, goa och fina att se på! Så kolla om ni har nåt hemma ni kan pimpa till lite så att det kan komma till användning igen!

2 kommentarer:

  1. Fina! Extra fint när du gjort med den där "spetsen" vid fingrarna. Jag gillar starkt mina ullvantar - varma i alla väder, nästan t o m om de blir blöta! Är lovikka ull?

    SvaraRadera
  2. Tack! Ja, ångan från kroppen värmer upp luften mellan ullfibrerna, det fins mycket luft mellan dem eftersom de är krusiga. Fantastiskt material! Lovikka är en by norr om Pajala där en kvinna - Erika Aittamaa omkring 1890 började sticka vantar åt de rika i byn. Vid ett tillfälle frågade någon efter extra tjocka vantar, så hon spann extra tjockt garn och satte igång. Vantarna blev så stela att hon fick improvisera lite och ruggade då upp ytan på dem så att de blev mjuka. Efterfrågan blev stor särskilt bland bönderna eftersom vantarna både var slitstarka och varma.

    SvaraRadera